Jag öppnade min dagbok...

Och läste några sidor, tills jag inte kunde hålla tårarna borta länge, läste min dagbok som ja alltid skrev i när jag va i Spanien, ett halvår med papper av mitt liv, när man läser raderna som man skrivit väcker alla känslor, man känner till och med lukten och smaker när man bläddrar tillbaka, och bättre blir det inte av att man lyssnar på spansk radio samtidigt, men det är inte ledsna tårar, utan lyckliga, att jag gjorde den resan är det bästa valet jag gjort i mitt liv hitills... Jag ångrar absolut inget! Vilken upplevelse, och betydelse det har i mitt liv nu, jag klarar av så mycket mer än vad jag en gång trodde! Jag vågar och kan så mycket! Fast det jag skulle vilja göra nu är att sätta mig på ett plan som tar mig till Malgas flygplats, där jag vart så många gånger, hämtat och lämnat folk, åh jag kommer ihåg lyckan när man skulle åka hem och träffa alla igen, och nu vill man tillbaka, inte föralltid men en sväng! Till mitt/vårt älskade Malaga. Jag vill sitta på våran balkong titta ut över staden och dricka ett glas don simon, och en kall San Miguel och bara njuta, gå ner på thaien och köpa nudlar och en baguett och kanske nåt annat onyttigt som vi kunde bli sugen på! Haha Kommer du ihåg hur kul vi hade dom kvällarna när vi satt där, blev lite småfulla och pratade om allt? Det känns som igår samtidigt som det känns som en evighet sen!


Jag saknar till pch med våran sunkiga lägenhet! haha där har vi haft så jävla mycket kul!


Varför längtade man hem så mycket? Man vet ju att allt finns kvar, varför inte njuta fullt ut...


Och lektionerna nere vid stranden, mys! (dock inte killen till vänster, rikitgt mysko)


Och festerna som vi hade i vår lägenhet, kunde väl aldrig gå fel!!


och alla trevliga spanjorer! Den här bilden får avsluta mitt inlägg!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0